studieforbunden_220x50
    

Debatt behövs, men också det lågmälda samtalet

”Konstnärlig frihet och yttrandefrihet är grundbultar i vår demokrati. Men när konst, eller samtal kring den, fördjupar konflikter i stället för att minska dem, måste man både som arrangör och konstnär reflektera över sitt ansvar.”

- Magnus Stenberg, Studieförbundet Bilda

Sverige blir alltmer mångkulturellt och mångreligiöst. Regeringen ökade sitt stöd till trossamfunden 2011, med motiveringen att man värdesätter trossamfundens betydelse för svenskt samhällsliv. Håller alla med om att religionen bidrar till samhällsnyttan, och i så fall hur? Ämnet behandlas ofta på tidningarnas ledarsidor och i debattprogram på tv, där statsbidrag, religiösa friskolor, slöjbärande, omskärelse och religionens roll ifrågasätts. Vilken roll ska religionen ha i Sverige? Kan en person, som också företräder ett religiöst samfund, vara medlem i ett politiskt parti – en brännande fråga som debatterats under senare år i Sverige. Vilka blir följderna om många, trots regeringens ökade ekonomiska stöd, upplever att deras religion och tro marginaliseras och utesluter dem från demokratisk delaktighet?

Är vi beredda på det mångreligiösa samhället?

Kombinationen av människor som träffas inom folkbildningen är unik, den finns varken i den akademiska världen eller någon annanstans. Magnus Stenberg på studieförbundet Bilda upplever dagligen krockar och möten mellan majoritets- och minoritetssamhället. Hos Bilda samlas många religiösa aktörer i Sverige; bland annat Armeniska Apostoliska kyrkan, Grekisk-ortodoxa kyrkan och Serbisk-ortodoxa kyrkan, Sveriges unga katoliker och Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige, men också Frälsningsarmén och Hela Människan. Om alla ska kunna delta på lika villkor i den mångkulturella organisationen, liksom i det mångkulturella samhället, ställer det krav på allas uppmärksamhet. Traditioner som känns självklara för vissa kan kränka andra. Internt inom Bilda, är frågan om diskriminering viktig och viss självrannsakan tycks nödvändig för att egna fördomar ska synliggöras och kunna motverkas.

Magnus Stenberg är ansvarig för Bildas kompetensområde Mellanöstern och anordnar studieresor till Israel, Västbanken och Gaza. Efter en sådan resa arrangerades konstutställningen ”The Holy Land – Det håliga landet”. Utställningen byggde på intryck från en resa två konstnärer gjorde till Israel och de palestinska områdena, där de mötte lokala konstnärer och tog del av hur konsten påverkats av händelser i omgivningen. Resultatet av upplevelserna från resan blev en gestaltning, bland annat med politiska karikatyrteckningar, av olika berättelser de tagit del av. När utställningen visades, tolkades oväntat några av bilderna som antisemitiska. Bilda och konstnärerna beslutade sig då för att stänga utställningen.

Diskriminering måste uppmärksammas

Magnus Stenberg berättar att den här händelsen var en av anledningarna till att ett endagars seminarium om antisemitism arrangerades tillsammans med Sigtunastiftelsen. Som föreläsare medverkade historikern Daniel Braw, författaren Anita Goldman och idéhistorikern Henrik Bachner.

Genom seminariet fick Bildas personal och medlemsorganisationer en möjlighet att vidareutbilda sig genom att rannsaka de kristna kyrkornas ansvar och hitta eventuella blinda fläckar när det gäller antisemitism. Magnus upplever att många svenskar har en tendens att se på saker ur ett kristet perspektiv, oavsett vart i världen blicken vänds. Därför finns det också en risk att man, utan att vara medveten om det, färgas av antisemitiska uttryck som finns inom den kristna traditionen.

Som ett studieförbund med kristna medlemsorganisationer tycker Magnus att det är viktigt att komma ihåg att judendomen och kristendomen står i ständig relation till varandra. En gudstjänst i en kyrka och i en synagoga har många delar som påminner om varandra, därför att det finns en gemensam historia. Exempel på antisemitism har funnits genom hela den kristna kyrkans historia och relationen judar och kristna är ständigt i fokus. I ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle måste risken för diskriminering ständigt beaktas.

Den lågmälda debatten

Apropå livliga debatter i media, menar Magnus att det också är eftersträvansvärt med det lågmälda samtalet, där självrannsakan och ödmjukhet får plats och kan leda frågorna vidare. ”Det handlar ofta om så mycket mer än bara ställningstagande. Det behövs också utrymme för känslor, engagemang och kärlek.” Det lågmälda samtalet inom Bilda kan beröra mötet mellan den traditionella svenska kyrkligheten och de kyrkor som har kommit till Sverige via invandring. Förutom teologiska spörsmål handlar det också om kön, hierarkier och andra strukturella frågor, som uppstår dagligen på en arbetsplats och i en verksamhet där människor från hela världen möts. ”Som studieförbund vill vi utmana oss själva i interkulturella möten” säger Magnus. En ambition som kanske borde gälla alla organisationer och arbetsplatser i Sverige?