studieforbunden_220x50
    

Vem får bära den stickade kulturkoftan?

”Det finns en vit etnisk kulturelit, som inte vill släppa in andra röster. Som talar om vad som är rasism och vad som inte är rasism. Gruppen som utsätts och omnämns bör uttrycka sig själva. De syns inte där de behövs. Du får inte direkt något green-card in i kulturvärlden om du har utländsk bakgrund eller status som nationell minoritet.”

- Cecilia Gärding, Kulturens, Stockholm

Cecilia Gärding på studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet tycker att det saknas kunskap och perspektiv i konst- och kulturvärlden. Cecilia menar att om andra generationens invandrare funnits representerade, hade de höjt sina röster i Tintin-debatten och förklarat varför figuren Lilla Hjärtat i barnfilmen ”Liten Skär och alla små brokiga” kan upplevas som kränkande. Då hade det blivit tydligt att vad vissa kulturutövare anser vara rumsrent, är något som andra upplever som direkt rasistiskt. Rasistiska bilder och uttryck har funnits länge, men Cecilia menar att det är först på senare tid frågan börjat politiseras på allvar i Sverige. Hon menar att för att debatten ska bli intressant, angelägen och rättvis måste fler ges möjlighet att uttrycka sig.

Genom projektet Kulturarvsagenterna som drivs med stöd från Allmänna arvsfonden ska 25 ungdomar med olika bakgrunder få verktyg att ta sig in i kulturvärlden. De blivande agenterna är mellan 17 och 27 år och har muslimsk, kristen, judisk och buddhistisk bakgrund. De utbildas i åtta konstformers historia: musik, dans, litteratur, teater, foto, film, konst och design. Genom föreläsningar och diskussioner fördjupar de sig i hur den svenska historien inspirerats av omvärlden och hur deras egna kulturarv är en del av Sverige och det svenska.

Hur autentisk är stereotypen?

I utbildningen ges konkreta exempel på hur det mångkulturella Sverige framställts inom olika konstformer med diskussioner om likheter mellan dåtidens och dagens stereotypa bilder av ”de främmande”. Under filmkursen går agenterna igenom den svenska filmhistorien och tittar på hur olika nationaliteter framställts för att se sambanden mellan afrofobi, islamofobi, antiziganism och antisemitism. Hur stereotyperna i svensk film ser ut, hur romer, judar, araber, finländare och afrikaner – för att ta några exempel – framställts som tjuvaktiga, aggressiva och som ”de främmande”. Vilken självbild får unga svenskar med utlandsfödda föräldrar som växer upp i Sverige idag? Att framställas negativt i kulturvärlden drabbar självkänslan negativt och individens syn på både tillhörigheten och möjligheterna man har tillgång till i Sverige.

Efter avslutad filmkurs ska deltagarna ge sig in i fotohistorien och studera hur foto använts för att presentera etniska grupper utifrån olika maktperspektiv. De ska också fördjupa sig i hur foto används idag, i reklam och nyheter. Under kursen varvas teori med praktik. Deltagarna uppmanas att själva ta icke-stereotypa bilder. Hur autentisk är bilden på en hiphoparen i en förort vid en graffittivägg? Vad händer om hiphopparen byter nationalitet och husväggen blir en fjälltopp, vem och vad ser vi då? I stället för att reproducera historiens bilder av dem själva, ska kulturarvsagenterna bli experter på att se igenom schablonbilderna och i stället belysa och sprida kunskap om mångfalden i det svenska kulturarvet. Allt material som producerats under projektet ska samlas i en bok och användas som underlag för framtida föreläsningar för gymnasieskolor, föreningar och allmänhet.

Folkdräkten tillhör vårt gemensamma kulturarv

När Sverigedemokraterna dansade in i riksdagen iklädda folkdräkter kände sig många kulturföreningar kidnappade. De ville inte kopplas ihop med ett parti som menar att mångkultur hotar att splittra samhället. I stället menar föreningarna att de svenska folkmusiktraditionerna innehåller uttryck från hela världen, som ständigt utvecklats i kontakt med andra kulturer och blir till nyskapande uttryck. Tillsammans med föreningarna, som är medlemmar i Kulturens Bildningsverksamhet, kommer kulturarvsagenterna att presentera ett förslag på en 25-procentsregel, som innebär att barn och ungdomar med utlandsfödda föräldrar ska vara med och påverka Sveriges kulturliv och utveckling. Frågan om breddad rekrytering är viktig för Cecilia och för hur framtidens konst- och kulturliv kommer att se ut.

De färdigutbildade kulturarvsagenterna ska gå i bräschen och inspirera andra att följa med. Ny kunskap och kompetens ska leda vidare till sociala nätverk som öppnar dörrarna till arbetsmöjligheter inom konst- och kulturvärlden. Framtidens regissörer, konstnärer, skådespelare och musiker ska vara representativa för den svenska befolkningen och även finnas bland dem som fattar beslut, debatterar och uttalar sig om vilka bilder och tolkningar som är rätt och fel.