studieforbunden_220x50
    

Alla har poesin inom sig

Risto Ruusta läfrämjande

- Min första dikt, den bara kom. Det var som en haiku-dikt och handlade om att det vackra kan finnas nära, att man inte alltid behöver söka sig långt bort för att finna det man söker. Jag är väldigt förtjust i korta dikter, få ord som säger mycket, säger Risto Ruusta, som skrev sin första dikt för ungefär fyra år sedan.

Risto jobbar inom tidningstryckeribranschen, men är också intresserad av estradpoesi. På ett besök i Stockholm tog han mod till sig och uppträdde på en öppen scen inför publik. Det var fruktansvärt pirrigt, berättar han. Innan satt han länge och funderade på om han verkligen skulle gå upp. Han ville bara sticka därifrån, men efteråt kändes det jättebra. Det är bra att utsätta sig. Och det gav mersmak.

Efteråt tog Risto kontakt med Ulf Hässelbäck, författare och tävlare i poetry slam, och frågade om han kunde tänka sig att hålla en kurs i estradpoesi i Söderhamn. Ulf blev eld och lågor. Studieförbundet Bilda och föreningen Skrivare i Hälsingland arrangerade en endagskurs. På inbjudan stod det ”Poesi kan handla om allt; livet, döden, vardagen, relationer, kärlek och hat. Alla har sin egen poesi inom sig, det har du med. Kom och skriv med oss! ”Tio deltagare, från fyrtio år och uppåt, nappade på erbjudandet och slöt upp. Alla hade med sig ett par texter var att jobba med.

Kursen handlade om att lära sig att föra fram egna texter inför publik. Att stå på en scen och uttrycka sig så att det griper tag i publiken. Det räcker inte att bara stå och läsa rätt upp, det gäller också att hitta ett uttryckssätt som förstärker texten. Det var lite panik, för jag tyckte inte att jag hade någon text att komma med. Jag skrev ner min text dagen innan. Den handlade om – kan man säga – det moderna livet. Så många människor söker bekräftelse från olika håll på att de lever det rätta livet, fast det kanske är annat de ska söka. Till slut var nog texten ganska bra berättar Risto.

Kursen inleddes med att alla fick läsa sina texter högt medan kursledaren antecknade. Sedan fick de göra gruppövningar, två och två, och lyssna på varandra.

- Man kan läsa texter på olika dialekter, med olika temperament, till exempel vara arg för att höra hur texten låter då. Genom att testa sig fram får jag en känsla för att vissa delar av en av text kan läsas på ett sätt, medan andra på ett annat sätt. Det går att variera uttrycken berättar Risto.

Kvällen avslutades med middag och scenframträdanden. Ett nybakat gäng estradpoeter tog plats för att testa sina texter inför publik.

- Jag var väldigt peppad, även om det är hemskt att ställa sig upp och läsa något eget. Så utlämnade. Men när man fått hålla på hela dagen och sedan får respons, då blir det på ett annat sätt. Och det är otroligt att folk faktiskt lyssnar på något jag skrivit. Jag blir sugen på att skriva mer. Inspirationen faller på. Det är jättekul, säger Risto.

På kursen upptäckte Risto att han kunde agera. Att det inte bara handlar om att vara en teatermänniska, utan att småsaker kan skapa otroliga effekter. Att det kan räcka med att lyfta blicken vid ett visst ord eller att höja rösten för att få mer eftertryck. Nu tänker han på hur han bygger upp sina texter, det gjorde han inte på samma sätt tidigare. Då blev det mer som det blev. Han har alltid läst mycket, men nu ser och lyssnar han också på estradpoesi och poetry slam både live och på nätet.

Han skriver också mer medvetet, vissa texter skrivs för att framföras, andra för att läsas. Risto tror att många skulle vilja läsa och framföra sina dikter inför publik, men inte vågar. Ristos råd till alla poeter är att våga prova. Man har inget att förlora.

Text: Kajsa Wiktorin

knapp_fokus_livslångt_läsande