studieforbunden_220x50
    

Envishet och arbete

Livslångt_läsande_Folkuniversitet_Hanna von Corswant

Hanna von Corswant utvecklade sitt skrivande hos Skrivarakademin, och fick stöd av sin handledare tills debutromanen Barnflickan var klar. Hon berättar att det är avgörande för henne att läsa andras böcker och texter för att kunna skriva. Skrivarakademin drivs av Folkuniversitetet och är en av landets författarledda skolor.

Hanna von Corswant brukar skriva en timme på morgonen innan hon går till jobbet på Pocket-shop. Orden har alltid omgivit henne. Redan som liten läste hon som en galning. I skolan på Gotland fanns ett bra bibliotek där Hanna hängde och plöjde ungdomsklassiker. Skrivandet kom också tidigt, i mellanstadiet. Drömmen var förstås att bli författare. Farmor uppmuntrade och stack till Hanna pengar för varje text hon skrev, tio kronor for en novell, en femma för en dikt. Texterna finns kvar hemma hos farmor, men sedan dess har Hanna hunnit skrivit mycket mer.

Under gymnasiet blev det en paus. Kanske dåligt självförtroende, kanske annat som var viktigt i livet. ”Det var så många andra som var bra på att skriva.” När Hanna sedan gick en utbildning i tevejournalistik, uppmärksammade en av lärarna hennes talang och uppmuntrade henne att skriva mer. Samtidigt såg hon en annons för Skrivarakademin, sökte, kom in och gick på skolan i två år.

- Redan första dagen fick vi börja skriva. De flesta tyckte nog att det var jobbigt, vi var så utsatta. Samtidigt satt alla i samma båt. Jag blev jätteinspirerad av att vi var så många personligheter, hade så många historier att berätta och så olika sätt att skriva på berättar Hanna.

Skrivarakademin drivs av Folkuniversitetet och är en av landets författarledda skolor. Sju av 2014 års hittills debuterande författare (i juni) är tidigare elever på Skrivarakademin, vilket säger en hel del om utbildningen. Genom skrivövningar får eleverna lära sig konstnärliga och hantverksmässiga grunder och får leta sig fram för att hitta sitt eget språk och sin personliga stil. När Hanna började visste hon inte riktigt vad hon ville skriva och hade ingen aning om att hon fem år senare skulle debutera med skräckromanen Barnflickan.

- Det finns en förutfattad bild av att författare är genier födda med sin begåvning, som sätter sig på kammaren och skriver perfekt med en gång. Men de flesta behöver hjälp och andra människors inblick och input. Det viktigaste på skolan var att lära sig att ta kritik. Det är tufft att gång på gång gå igenom sin text, få den kritiserad och samtidigt veta att man inte kan tillfredsställa alla, men det är viktig träning inför fortsatt skrivande säger Hanna.

Utbildningen hos Skrivarakademin är som en prova-på-buffé. Eleverna får testa poesi, dokumentärt skrivande, filmmanus och genom gästföreläsare bli introducerade till olika litterära världar. Deltagarna får själva upptäcka att det finns många olika sätt att skriva på.

Vi hade några i klassen som var oerhört begåvande, man blev grön av avund, men de saknade riktning, visste inte vart de skulle med sina texter. Många var rastlösa, ville hela tiden påbörja nya historier. Det var sporrande att upptäcka, att skrivande inte alltid är talang utan att det också handlar om arbete och envishet. Min handledare sade att om man klarar av att skriva femtio A4-sidor, då klarar man av att skriva en hel bok. Nu ska jag försöka bita mig fast, tänkte jag, och ge den här historien en chans. När jag var uppe i femtio, så körde jag på berättar Hanna.

Den text, som sedan blev Hannas debutbok var en av de första hon skrev. Inledningsscenen var klar tidigt, men texten fick ligga och vänta, mogna. När hon sedan satsade och började skriva följde handledare från Skrivarakademin med henne och texten även när hon slutat skolan. Han var bestämd på att historien skulle ges ut. Hanna jobbade vidare och de träffades och gick igenom. Till slut var boken klar och skickades runt till olika förlag. Efter tre månader svarade Ordfront att de var intresserade. Hanna blev förstås jättelycklig, hon beskriver att det kändes helt overkligt när hon till slut hade den färdiga boken i sin hand.

Att läsa andras böcker är också avgörande för Hannas skrivande. Hon läser minst en bok i veckan, mycket romaner, thrillers och skräck. Att läsa andras historier ger distans till den egna texten och lättare att se den ”utifrån”.  Kör hon fast kan hon plocka fram en gammal Stephen King-bok och vips har hon fått massa nya idéer.

- Det viktigaste jag lärde mig på Skrivarakademin var att aldrig ge upp, utan vara målinriktad och noga med trovärdigheten. Skapar man en historia måste den gå att lita på. Läsarna är inte dumma. Man kan inte slarva med formuleringarna, läsarna märker det direkt säger Hanna som snart fortsätter att skriver på sin tredje bok. Först ska hon vara mammaledig och låta någonting annat, eller snarare någon annan, få hennes fulla koncentration.

Text: Kajsa Wiktorin
Foto: Privat
Böcker av Hanna von Corswant: Barnflickan (2011), Bunkern (2013). Båda är utgivna av Ordfront Förlag.

knapp_fokus_livslångt_läsande