studieforbunden_220x50
    
Text & bild: Thor Rutgersson Foto: Karin Malmhav, SvD

Ström Melin om EU, medier & valet

Annika Ström Melin är Dagens Nyheters korrespondent i Bryssel och har under lång tid bevakat Europeiska frågor och politik på EU-nivå. Folkbildningsförbundets Thor Rutgersson träffade henne på plats.

Kan du, så enkelt som möjligt, försöka förklara vad Europaparlamentet är och gör?

– Om jag börjar generellt så vill jag säga att EU:s lagar är med och styr mycket. Det finns undersökningar som visar att i ett vanligt svenskt kommunfullmäktige är 60 % av frågorna som tas upp relaterade till EU-regler. Samtidigt är EU begränsat på det sättet att EU inte tar in några skatter från oss medborgare. EU bestämmer därför inte över det som för svenska medborgare kanske är det viktigaste av allt, nämligen vård, skola och omsorg. Europaparlamentet är med och beslutar om lagar som gäller i hela EU – det är alltså EU:s lagstiftande församling, tillsammans med rådet, det vill säga regeringarna. I och med Lissabonfördraget från 2009 har parlamentet makt att vara med och fatta beslut om nästan alla frågor, förutom utrikespolitik och ett par andra områden.

Hur fungerar samspelet mellan kommissionen, rådet och parlamentet?  Det är egentligen bara kommissionen som kan lägga förslag och skapa initiativ?

Tanken är att med alla dessa länder, 28 stycken just nu, med olika intressen – så behövs en nivå som varken får eller vill tänka nationellt. Kommissionen har som uppgift att tänka på unionens bästa – och inte på de enskilda länderna. Rådet och parlamentet, som representerar folket, granskar kommissionens förslag – och de blir ofta mycket ändringar och justeringar i förslagen. Det är en lång process. Det där uttrycket ”EU har bestämt”, som journalister ofta använder, blir lite fel. Kommissionen ter sig lite lustig för en svensk – av den anledningen att vi inte har något liknande i vårt land. Kommissionen är en överstatlig organisation som har inrättats med uppdraget att vara någon slags motor för utveckling – och det är mycket riktigt bara kommissionen som får föreslå nya lagar. Det går dock inte att jämföra kommissionen med en regering, för en sådan tillsätts ju efter ett val. Kommissionen är mer av en tjänstemannaorganisation. De som arbetar där nomineras av de olika medlemsländerna. I Sverige tillsätter vi en regering, efter ett val, och den lägger förslag till riksdagen, som beslutar. Här är det kommissionen som föreslår – och de förslagen hamnar hos parlamentet och hos rådet.  Det är ett säreget system.

Ett annat frågetecken är det här med grupperingarna, inom parlamentet. När representanterna för de svenska partierna kommer ner hit hamnar de nämligen i en av de stora politiska grupperna. Hur fungerar det egentligen?

Grupperna har en viktig roll därför att de samarbetar med parlamentets ledning och du behöver vara med i en grupp för att få ansvar för en specifik fråga – och bli rapportör, som det kallas. Grupperna har alltmer börjat likna europeiska partier, på överstatlig nivå. I år nominerar de varsin kandidat – som de tycker ska bli kommissioners ordförande. Det är första gången det händer.  Förhoppningen är att detta ska göra EU-valet mer intressant för oss väljare.

Finns det några överraskningar, i vilka grupper de svenska partierna ingår?

Ja, det svenska Piratpartiet sitter exempelvis i den gröna gruppen. Det är inte alltid givet var de nationella partierna hamnar. Om Sverigedemokraterna får plats i EU-valet, var hamnar de då? Det finns ingen grupp för de högerextrema idag, men partier som franska Front national och Geert Wilders nederländska parti vill inrätta en sådan efter valet – och det finns också en populistgrupp, som utmärks mer av EU-motstånd, där de också skulle kunna ingå.

Ja, vad händer med alla främlingsfientliga partier och deras ambitioner och roll härnere?

- Just i EU-valet är det så att exempelvis Sverigedemokraternas sympatisörer röstar i mindre utsträckning, jämfört med i riksdagsvalet. Och så är det med många EU-kritiska partier. Eftersom de är emot EU-samarbete så struntar de i att rösta. Vi får se om det håller i sig. Jag tror nog ändå att det kommer att bli fler främlingsfientliga partier i parlamentet, men de kommer att förbli en minoritet. Och de är inte så eniga. En del av dem vill inte samarbeta med varandra – så de hamnar troligtvis inte i samma grupp, allihop. De är olika mycket radikala, helt enkelt. Och ett samarbete kan skada den nationella bilden, exempelvis för Sverigedemokraterna.

Det finns en film där NECE (Networking European Citizenship Education) försöker förklara vilka huvudspår och tänkbara framtidsscenarion som EU står inför. I korthet presenteras fyra olika scenarion för unionens utveckling i filmen; en fortsatt stark, gemensam union, ett lösare nätverk av mer individuellt styrda nationer, en union av regioner (mer oberoende av nationalstater) och ett personfokuserat Europa med stora inslag av populism och med politiker som röstas fram baserat på medial framställning och personlighet. Håller du med om dessa fyra scenarion – är detta tänkbara händelseförlopp för Europa?

Jag tycker nog att det ligger någonting i alla fyra scenarierna, men jag skulle uttrycka mig på ett annat sätt. Framför allt tycker jag att det nu blir tydligt att länderna som har Euro svetsas samman alltmer. De behöver försvara sin valuta och då behövs mer gemensam politik. De pratar till och med om att ha en egen parlamentarisk församling. Samtidigt blir unionen lösligare, i periferin.  Sedan finns det legitimitet även i den regionala tanken, det syns exempelvis i samarbetet kring miljön i Östersjön. Det är ju självklart att det är de närmast berörda länderna och regionerna som måste arbeta tillsammans. Nu går det väl sådär just med Östersjösamarbetet, men jag tror att det kommer bli fler sådana lösningar i framtiden.

Spelar det någon roll vad våra politiker säger hemma i Sverige? Kommer de att säga samma sak här i Bryssel eller är de bundna av de där grupperna, som vi diskuterade tidigare?

– I många fall tycker inte de svenska partierna samma sak som sina europeiska motsvarigheter. Men det är ganska fritt – partipiskan är inte särskilt hård. De svenska parlamentarikerna har lärt sig att de kan stå för sina egna ståndpunkter och att det accepteras.

Vad är det bästa sättet att hänga med och bilda sig en grundläggande uppfattning om exempelvis frågorna som behandlas i parlamentet? Låt oss säga att jag har 15 minuter per vecka att lägga på detta? Hur gör jag då?

– Jag tror att en ska följa de nyhetssiter som bevakar EU-frågor. Det finns flera stycken med bred bevakning. De vanliga medierna – som svenska dagstidningar exempelvis – skriver ju utifrån en annan medielogik: Ambitionen är inte att följa EU på nära håll utan det ska vara mer ”allmänintressant”. Men när det kommer till de här specifika sidorna så finns exempelvis ”Europaportalen”, som är ett samarbete mellan olika fackliga organisationer från Sverige. De har korrespondenter här i Bryssel. De följer utvecklingen i detalj.  Sedan finns det en hel del internationella sidor – exempelvis ”EU Observer” och ”EUractiv”. Där finns både nyheter och debatt. Problemet är väl att även om det finns mycket information så krävs ett urval. Om vi tar Sverige – hur mycket vet gemene man om svensk statsförvaltning? Det är ju först när det blir val som vi blir angelägna om att ta reda på mer – och partierna skärper sig och försöker förmedla information på nya sätt. Jag tror att människor vill och behöver bli engagerade och ”indragna” i frågorna. EU-valet är därför viktigt för att skapa engagemang för EU-frågor.

Hur tycker du att svenska partier själva behandlar Europanivån?

- Det är jättesorgligt att svenska politiker inte förmår förmedla vad EU-frågorna betyder och att EU-politiken faktiskt är väldigt intressant. Det finns massor av viktiga frågor – klimatet inte minst – som behandlas på den här nivån.

Det känns ibland som att det finns en stor distans till EU och Bryssel. Vad skulle du säga till människor som tänker och känner så? Varför ska de gå och rösta i det kommande valet?

– Systemet här i EU – och även systemet hemma i Sverige – är ju inte perfekt. Men vad är alternativet? Om vi inte röstar, hur ska vi då kunna vara med och påverka? Det gäller att hitta och spåra profilfrågorna. När en ser EU inifrån så blir det tydligt att enskilda ledamöter faktiskt kan göra stor skillnad. Den här gångna mandatperioden har det varit flera svenskar som har varit djupt engagerade i specifika frågor. Inför det kommande valet bör vi fråga oss ”vad tycker jag att Europa gemensamt ska göra – vad är viktigt för mig”? De frågor som en brinner för – miljö eller fiskepolitik eller HBTQ-frågor eller ekonomi – hur påverkas de av gemensamma initiativ och bestämmelser? Det är ju den möjligheten som finns i och med EU: Att arbeta på en större skala.

Finns det något bra exempel på en fråga som liksom går att spåra från den svenska kontexten och hela vägen till ett beslut på EU-nivå?

– Ja! Ta bara en sådan som Isabella Lövin från Miljöpartiet. Hon har varit djupt kritisk mot EU:s fiskepolitik, och lyckats få med sig en bred majoritet i parlamentet.  Hon har förändrat den politiken till det bättre.  Sedan har du moderaten Gunnar Hökmark som har varit engagerad i vad vi ska göra med krisande banker. Han har varit ansvarig för en ny mekanism som innebär att skattebetalarna inte ska behöva ta första smällen, när det börjar krisa. Och vi ska inte glömma Marit Paulsen från Folkpartiet, som har engagerat sig bland annat i djurskyddsfrågor. Hon har varit med och utformat ny lagstiftning i de frågorna. Faktum är att om vi jämför med den svenska riksdagen så finns det större möjligheter för enskilda riksdagsledamöter att slåss för sådant som de tycker är viktigt. Anna Hedh från Socialdemokraterna är ett annat exempel på detta. Hon har arbetat mycket med frågor om våld mot kvinnor – hon har fört upp den frågan på agendan.

Kan du ge ett exempel på något som nyligen skett på EU-nivå, som har eller kommer att få tydlig och direkt inverkan på människors liv, hemma i Sverige?

– Det som är aktuellt just nu är klimatpolitiken, där de håller på och lägger nya mål. Det kommer att få konsekvenser för det vardagliga livet hemma i Sverige – på alla möjliga sätt och vis: Vilka lampor som får säljas, hur mycket energi som en tvättmaskin eller en diskmaskin får förbruka – den typen av standardiseringar är konsekvenser av EU-politik.

Diskussionen om EU handlar på en grundläggande nivå ofta om fredsprojekt kontra handel – alltså om unionen i koncentrerad form baseras på visionen om ett fredligt och stabilt Europa eller om det snarare handlar om att underlätta utbytet av varor och tjänster. Hur ser du på de två kontrasterande bilderna av ”EU:s kärna”?

– Jag har ju skrivit böcker om just detta. Jag skulle säga att tanken på Europa efter krigen absolut var en längtan efter att inte behöva genomlida fler väpnade konflikter. Det behövdes en konstruktion för att få länderna att samarbeta. Metoden som sedan valdes blev marknaden; med kol- och stålunionen som grund för allt som sedan har växt fram.  Den fria rörligheten har alltid varit central – fri rörlighet för arbete, kapital, tjänster och varor. Tanken var att länderna skulle bli beroende av varandra genom handel och tjänster. Men när vi släpper marknadens krafter fria så behövs nästa direkt också politik för att begränsa och organisera – och därför har EU fått fler och fler lagar och funktioner. Att vi tog bort kravet på pass krävde exempelvis ett större polissamarbete, eftersom även kriminella element kan röra sig mer fritt. Samma sak med valutasamarbetet. Bra för handel och marknad, men i kölvattnet skapas komplikationer som kräver politiska åtgärder.

Hur ser du på kritiken som menar att vi med EU bygger upp murar till resten av världen, när det kommer exempelvis till flyktingmottagning, handel och rörlighet?

– Jag tycker absolut att vi kan se detta hända – att EU sluter sig inåt. Det är bedrövligt att se hur vi hanterar exempelvis flyktingmottagningen. Det finns även en problematik i tanken på att EU ska växa hela tiden. Det kanske finns en gräns, någonstans. Det som händer med Ukraina är en jättestor kris för EU.

Valdeltagandet i Europavalet har totalt sett minskat fortlöpande sedan sjuttiotalet. Finns det en gräns för när det här inte längre kan anses vara demokratiskt?

– Jag tycker absolut att det finns en gräns. Och som medborgare tycker jag att parlamentet ska vara representativt. Det kräver att många röstar. Om det fortsätter sjunka, om vi kommer ner under 40 %, då undrar jag om vi fortfarande kan säga att detta är ”folkets parlament”.

Till sist, vad är det roligaste med att bevaka frågor på EU-nivå?

– Jag tycker det här är jättemycket roligare än att följa svensk politik. Det är spännande eftersom det är 28 olika länder och massor av olika perspektiv. Det är stora och viktiga frågor. Sedan tycker jag att i den svenska riksdagen centralstyr partierna så mycket att det blir lite ”blodfattigt”. Här är det ju liv hela tiden. Det är väldigt kul. Varje dag tänker jag att EU är en konstig organisation och den förändras och utvecklas hela tiden – att det funkar, med 28 länder och en halv miljard människor; det är fascinerande. Det finns ingenting liknande.

Text & bild: Thor Rutgersson
Foto: Karin Malmhav, SvD

Fokus: Demokrati

Vems Europa
vems_europa-logoVems Europa hette en studie-satsning som lyfte de stora frågorna inför EU-valet. Den gav människor möjlighet att delta i studiecirklar, starta egna cirklar, lära sig mer om EU och inspirera varandra till debatt.
Vems Europa var ett samarbete mellan Tankesmedjan Tiden och ABF. Läs mer

EU-information på nätet
Annika Ström Melin ger tips på bra informationskanaler till vad som händer och sker inom Europeiska unionen:

Europaportalen

EUobserver
EurActiv

UR: Vem bestämmer vad?
vembestammerUR
I fyra animerade filmer går Utbildningsradion igenom vem som bestämmer vad – på lätt svenska. Hur fungerar det när man tar beslut om till exempel älgjakt, BMX-banor, gratis glasögon eller förbud av miljöfarliga glödlampor? Här kan du ta del av serien

Bildningsbyrån EU
Bildningsbyrån - EU-valet/UR
Hur fungerar EU? Går det att påverka utvecklingen?
Med utgångspunkt i olika sakfrågor vill Bildningsbyrån klargöra hur EU och det europeiska samarbetet fungerar. Lyssna här! Även äldre av-snitt finns tillgängliga.