Studiecirklar och andra folkbildningsinsatser är ett oumbärligt komplement inför och vid sidan av offentliga etableringsinsatser.

7. En naturlig samverkan

Studieförbunden som stöd och kompetent partner. Det finns flera myndigheter som har ansvar för olika delar inom tidiga insatser för asylsökande och inom etableringsuppdraget. Det är viktigt att samordningen mellan aktörer fungerar för att undvika dubbelarbete och underlätta för samarbete och relevanta insatser för individen. Arbetsförmedlingen ansvarar för en samverkansdelegation som behandlar frågor av nationell och strategisk karaktär som rör mottagande och etablering av nyanlända invandrare. Delegationen leds av Arbetsförmedlingen och de andra medverkande offentliga myndigheterna företräds av Migrationsverket, länsstyrelserna, Sveriges Kommuner och Landsting och Försäkringskassan.

För att de offentliga myndigheterna ska kunna klara av uppgiften att genomföra tillräckligt bra etableringsinsatser behöver de stöd och kompetens från de tio studieförbunden, deras medlemmar och samarbetsorganisationer.

Staten behöver tydligt anvisa för de ansvariga myndigheterna att studieförbunden ska medverka som en självklar part i samverkansgrupper och strategiska diskussioner om etablering – på nationell och lokal nivå. Exempelvis bör studieförbunden finnas representerade i Arbetsförmedlingens samverkansgrupp.

Så kan de tio studieförbunden få en tydligare roll i etableringsuppdraget och folkbildning för etablering kan komma till sin rätt.

Kostnadseffektiv insats 
Finansiering. Om studieförbunden ska kunna bedriva en omfattande verksamhet inom etableringen krävs det givetvis resurser. Den folkbildning med asylsökande inom studieförbunden som under 2016 ägde rum i 272 kommuner tillfördes sammanlagt 224 miljoner kronor i statliga medel. Det är en betydande summa, men signifikant lägre än de ekonomiska tillskotten till exempelvis Migrationsverket, Arbetsförmedlingen eller kommunerna vardera.

Etableringen är inte en samhällsutmaning som är löst inom ett eller två budgetår. Vårt förslag är därför att studieförbunden under 2017 och flera år framöver ska genomföra en årlig verksamhet som omfattar 100 000 personer som antingen är asylsökande eller som fått uppehållstillstånd i Sverige.

För att varje deltagare ska kunna erbjudas en så omfattande verksamhet att det gör en tydlig skillnad föreslår vi en resurs om 5 000 kronor per deltagare. Beloppet är lågt i relation till att Skolverket (http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-itabeller/snabbfakta-1.120821) under 2015 redovisar en genomsnittlig kostnad per inskriven sfi-elev på 37 500 kronor (eller att den statliga schablonersättningen inom etableringen 2016 höjts till 125 000 kronor per person). Dessa mer kostsamma offentliga insatser behövs även framöver, men de behöver kompletteras med folkbildningsverksamhet.

En insats av den föreslagna omfattningen från studieförbunden skulle alltså kosta 500 miljoner kronor per år.

Förslag på finansieringsmodeller
1. Den väg vi allra helst vill se är att staten ökar de generella folkbildningsanslagen till studieförbunden. Det skulle ge studieförbunden möjlighet att bygga ut sin verksamhet på ett hållbart sätt och ge goda möjligheter att forma den efter lokala förutsättningar, utifrån deltagarnas viljor och behov. För att nivåökningen ska leda till verksamhet inom etableringen kan Folkbildningsrådet koppla delar av statsbidragen i relation till andelen utrikesfödda deltagare. En sådan fördelning sker redan för andra grupper.

2. Ett alternativ till ökade generella anslag är att utvidga den verksamhet som studieförbunden genomför med asylsökande till att även omfatta personer som finns i etableringen och är nyanlända i Sverige. En enkel väg att möjliggöra för studieförbunden att arbeta med etableringen och med nyanlända är att utvidga målgruppen för de insatser som sker i dag genom Förordning (2015:521) om statsbidrag till särskilda folkbildningsinsatser för asylsökande och vissa nyanlända invandrare. Den förordningen anger att verksamheten ska omfatta asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd men bor kvar i Migrationsverkets anläggningsboende. För att kunna inbegripa etableringen och tiden därefter behöver målgruppen för insatsen i förordningen vidgas till att även omfatta personer som fått uppehållstillstånd, är utrikes födda eller annan lämplig avgränsning. Vi ser fördelar om denna verksamhet inte strikt måste följa deltagandet i en etableringsplan och därmed avslutas efter två år, utan för kontinuitetens skull kan omfatta en längre tidsperiod. Det är belagt att det i många fall tar väsentligt mer än två år för personer som kommer till Sverige att etablera sig fullt ut. En sådan förändring skulle möjliggöra att studiecirklar för asylsökande eller nyanlända inom etableringsuppdraget kan vara öppna för alla och inte bara för dem med LMA-nummer. En breddning av uppdraget och målgruppen skulle underlätta för asylsökande att delta i ordinarie folkbildningsverksamhet. De tio studieförbunden kan då också arbeta med uppsökande verksamhet för att aktivt sänka trösklar och nå fler – både de som ingått i etableringen och de som inte gjort det. Det kan på sikt förbättra resultaten av de samlade
etableringsinsatserna.

Kapitel 2

Förbättra möjligheterna att fortsätta folkbildnings-insatsen

Sammanfattning och studieförbunden föreslår.

Kapitel 4

Studieförbunds-verksamhet med asylsökande i 272 kommuner

Framgångsfaktorer och ekonomiska förutsättningar.

Kapitel 5

Studieförbundens mötesplatser möjliggör etableringen

Studieförbunden som komplement och fokus på att öka jämställdheten.