studieforbunden_220x50
    
Farsta topp

Vi är med om något historiskt

Folkbildning med asylsökande

På parkeringsplatsen utanför Farsta Strand Hotell i Larsboda cyklar en pojke runt på en silverfärgad cykel, två flickor leker på marken med stenar och på bänken vid ingången sitter tre män. En av dem har ett vältummat brunt kuvert i handen. Alla hejar glatt.

Sedan några veckor tillbaka driver Migrationsverket ett asylboende på hotellet där det bor upp emot 500 personer, mest barnfamiljer. Några har precis anlänt till Sverige, andra kommer från boenden ute i landet. Alla väntar på beslut.

Innanför hotelldörrarna ligger receptionen, husets nav, som är fullt av folk i olika åldrar. En familj har precis anlänt, deras väskor står mitt på golvet. På anslagstavlan sitter ett fullspäckat schema med dagens aktiviteter. Ett myller av organisationer, föreningar och volontärer anordnar studiecirklar i svenska, läxläsning, körsång, teater, konst och en massa annat. Samhällsinformation och språkträning som sker i det vardagliga tillsammans med varandra.

 

Monika är en av volontärerna. Precis som så många andra hade hon lämnat in klädpåsar och satt in pengar, men ville göra något mer, något fysiskt och konkret. Visa att de goda krafterna finns. Studiefrämjandet var redan igång med sin verksamhet och efter en uppmärksammad artikel i DN annonserade de på Facebook och bjöd in volontärer till en informationsträff. Det var sprängfyllt med människor. Folk räckte upp händerna och berättade allt de var bra på. En ville laga mat, någon annan göra musik, en tredje var pensionerad SFI-lärare och så fortsatte det. Studiefrämjandet, som samarbetade med asylboendet, satte ihop studiecirklar, hjälpte till med översättning, sponsring och allt annat praktiskt som behövde göras.

Tillsammans med ett gäng stickintresserade volontärer startade Monika studiecirkeln Knitting and Talking. Garn har de tagit med sig själva eller tjatat till sig från privatpersoner och butiker. Varje onsdag eftermiddag fylls ett av konferensrummen på boendet snabbt på av stickare i olika åldrar som väljer garn, funderar över vilka färger som passar ihop och hjälper varandra. Saleh och Alia är två av deltagarna som letar i påsar efter något att sticka en sjal av. Samtal pågår, kunskap delas och de färggranna stickningarna växer. Ellen, som är volontär, hjälper en flicka som kämpar med sitt gröna nystan. Hon har aldrig stickat förut, men nu börjar det bli något. ”Jag tror att det är läkande att göra saker tillsammans”, säger Ellen, som sitter nära flickan och då och då klappar henne på ryggen. På bordet står en burk med nygräddade kakor. Här får livet fortsätta.

 

I hemkunskapssalen på Sjöstadsskolan i Hammarby Sjöstad är det varmt och luktar gott av färska kantareller och lax och kyckling i ugnen. Pelle, som annars är kökschef på restaurang Ulla Winbladh, lagar mat med några av familjerna från boendet i Farsta. Hans son, som är elev på skolan, skär grönsaker och dukar tillsammans med barnen från Albanien och Syrien. De pekar, visar och viftar för att förstå varandra. Hemkunskapsläraren hjälper några av pojkarna att skriva menyn på svenska och bildläraren kommer in med papper och färgpennor till de som vill rita. Alla bidrar med sitt. För Pelle var det självklart att starta en matlagningscirkel. ”Jag är bra på mat och alla käkar”, säger han. ”Det här är roligt.” Och det märks att alla trivs. Stämningen är på topp och alla lär av varandra. Kycklingen åker in i ugnen med en albansk sås.

När maten är färdig blir det gemensam måltid. Småkillarna slänger sig över faten. De är hungriga, tömmer tallrikarna och klappar sig på magen – det är jättegott! Förutom nya recept och smaker ger den här eftermiddagen också några timmars mellanrum och avbrott i en vardag som annars präglas av mycket väntan.

”Vi är kanske med om något historiskt”, säger en av frivilligarbetarna. Hon tror att det kommer att stå om det här i historieböckerna. Då menar hon inte bara den flyktingsituation som Sverige och Europa befinner sig i utan också det enorma folkliga stöd som hon själv är en del av som volontär inom Studiefrämjandets verksamhet. Folkbildningen, som vilar på en värdegrund om alla människors lika värde, har visat vilken kraft och betydelse gräsrotsengagemanget kan ha.

Personalen på Studiefrämjandet har lagt ner mycket tid på att få ihop all logistik. Anjana Saltas är spindeln i nätet, som svarar på allas frågor och verkar tillgänglig dygnet runt. Hon är stolt över att bo i ett land där människor engagerar sig och ger av sin tid till andra och det gäller även henne själv och kollegorna på studieförbundet. Alla är väl medvetna om att det kanske inte blir så många rapporterade timmar i slutändan. Den här verkligheten, där ingen vet hur länge någon stannar, stämmer inte överens med regelverket för statens stöd till studieförbunden, men personalen är övertygad om att folkbildningen är unik i sitt sätt att bemöta människor där de är, som de är. Nu jobbar alla på utifrån de behov som finns och så länge de orkar.

__________________________________

Text: Kajsa Wiktorin
Foto: Stina Gullander

Varje dag kliver människor på flykt av tåg på stationer över hela Sverige för att hitta en plats i världen där de kan leva ett liv i trygghet. Människor med upplevelser som för alltid kommer att prägla deras liv, men också med ambitioner och drömmar.

Civilsamhället har agerat snabbt och Studiefrämjandet är ett av många studieförbund som tagit ett stort ansvar och fungerat som katalysator för mobilisering av ett gott mottagande.