studieforbunden_220x50
    
Maria Dahlström

Drakprojektet: Tillsammans lyfter vi!

Reportage. Hemmasittare eller folkbildad? Det finns många tusen ungdomar och unga vuxna runt om i landet som utöver arbetslöshet eller hemmasittande också ofta har problem med psykisk ohälsa. Drakprojektet vill se om det går att hitta åtminstone en del av lösningen i nätbaserade studiecirklar.

Drakprojektet ska över tre år utveckla format för virtuella studiecirklar, som ska hjälpa ungdomar som lider av psykisk ohälsa och problem med isolering att utvecklas och må bättre.Till en början i region Uppsala-Härnösand, där projektet är förankrat i Sensus, men i förlängningen också förhoppningsvis över hela landet. Det gjordes en förstudie till projektet som visade att den möjliga målgruppen var mycket större än man till en början trott.

– De här problemen blir mer och mer utbredda och det finns dåliga förutsättningar att få hjälp. Vi tänker att vi gör något utifrån vår expertis. Vi kan folkbildning, vi kan studiecirklar, säger Maria Dahlström som är projektledare.
– Samtidigt vill vi försöka tänka innovativt kring vad folkbildning är och kan vara. Går det att hitta olika slags forum där man kan hjälpa folk både med kreativitet och välmående?

Michael Jonsson

I ett första led har det handlat om en förstudie och två pilotgrupper, där två gånger åtta deltagare fått samtala om olika kulturuttryck via en webbsida och en Facebook-grupp. Under våren kommer det att tas fram en webb-applikation där det ska fungera bättre att interagera och kommunicera – men Maria och hennes kollega Michael Larsson, som är kreativ strateg och teknisk producent, är noga med att understryka att det inte är tekniken som är poängen, den ska bara underlätta.
– Vi hade två olika grupper, en som var väldigt strukturerad och en som var mer fri, och det visade sig att nästan alla i den första gruppen hoppade av. Det kan nog ha handlat om att det är lätt att känna sig misslyckad om man missar eller inte klarar av en viss deadline, när man kanske redan är van vid att känna sig misslyckad i många andra möten med samhället, säger Maria Dahlström.

Till sommaren kommer en testgrupp att få prova det nya formatet, och sen är förhoppningen att det blir fler och fler grupper allteftersom fler upptäcker studiecirklarna och tidigare deltagare kan fungera som ambassadörer, och kanske i sin tur bli cirkelledare.

En svårighet är annars just att hitta deltagare. Eftersom projektet inte är en arbetsmarknadsåtgärd eller en vårdinsats, kan den inte lova något mer än att man kan få diskutera saker man tänker på. Samtidigt är aktörer på just de områdena positiva och i många fall villiga att tipsa ungdomar om att cirklarna finns.

En vanlig invändning som projektet och liknande satsningar möter är om det är särskilt vettigt att lösa hemmasittande och isolering med en nätcirkel. Att ”fight fire with fire”, som Michael Larsson uttrycker det. Är svaret på hemmasittande att fortsätta att sitta hemma? Men både han och Maria Dahlström menar att det inte nödvändigtvis är så enkelt – och inte heller att målet självklart är att ”gå vidare” till en vanlig studiecirkel.
– Vad innebär det att ta sig utanför sin egen bubbla? Vad är det som är ”verkligheten”? Det kan ju vara ett mål i sig att lära sig att reflektera över sitt eget mående, säger hon.
– Men också – hur kommer vi åt målgruppen? frågar Michael Larsson, mer eller mindre retoriskt.

Maria Dahlström

Att nå dem på platser där de redan är, med ett format som de känner igen och som känns tryggt, kan vara mycket enklare än att försöka skapa något som de inte vill ha eller inte förstår sig på, menar han. De lever en stor del av sina liv i en digital värld, där det inte är så givet att det viktiga är att träffas i en faktisk lokal, ansikte mot ansikte.
– Både innehållet och utformningen måste ju verkligen vara förankrat hos användarna, säger Maria Dahlström, som tror på transparens i alla led.

Det är många utmaningar kvar, de kommande två åren. Tekniken ska funka, deltagarna ska hittas och hållas kvar och bli fler. Men det största är kanske att det inte riktigt finns ett tydligt mål. Ett syfte finns: Att hitta det där sättet för utsatta unga att utvecklas och växa. Men hur ska det mätas? Deltagarna får skatta sitt mående och sina tankar inom olika områden, och det går ju att säga hur många som är med och hur många som är kvar. Men hur avgör man om man gjort rätt?  Det får vara en levande process, tror Maria Dahlström, även om hon villigt tillstår att det är en stor uppgift.
– Projekt som skrämmer oss är sådant som vi vill vara med i. Vartannat möte är vi skräckslagna, vartannat är vi jätteentusiastiska. Men vi kan ju inte mer än misslyckas!

Maria Dahlström

Sloganen är ”Tillsammans lyfter vi”. Kanske är det ungdomarna som är draken, som ska få luft under vingarna, och så är Sensus vinden, eller snöret, eller handen som styr. Eller så ska Sensus hjälpa dem att själva kunna styra draken. Eller så ska de tillsammans fatta snöret, och hjälpas åt att få draken att dansa. Eller så kanske studiecirkeln är svansen, som hjälper den att hålla rätt kurs.

Det finns många lager i metaforen. Men uppåt ska det.

___________________________________
Text: Julia Skott
Foto: Stina Gullander

Drakprojektet: bakgrund

  • Drakprojektet vill utveckla hälsofrämjande kulturaktiviteter online med hjälp av modern teknik. Det vänder sig till unga vuxna som av olika anledningar drar sig undan sociala sammanhang.
  • I så stor utsträckning som möjligt ska projektet utgå från öppen källkod och standard, och jobba för tillgänglighet och skalbarhet.
  • Projektägare och huvudman är Sensus Uppsala-Härnösand.
  • Projektet finansieras bland annat av Arvsfonden och Kulturutveckling Gävleborg/Region Gävleborg.
  • Drygt var fjärde person mellan 18 och 24 års ålder i Gävleborgs län är arbetslös.