- en studie om kommunernas generella anslag till studieförbunden:

Varför minskar det?

Under lång tid har kommunernas generella anslag till studieförbunden minskat avsevärt. Utvecklingen står i skarp kontrast till de höga förväntningar som finns på studieförbunden – från enskilda medborgare, civilsamhälle, politiker och beslutsfattare. Hur ska man förstå och förklara minskningen av kommunernas anslag? Frågan står i fokus för denna rapport.

Öppna rapport

För studieförbunden är den lokala folkbildningsverksamheten grundläggande. I det perspektivet är det anmärkningsvärt att det är i kommunerna som stödet till studieförbunden har minskat mest, jämfört med stats- och regionanslagen.

4. Sammanfattande reflektioner

Ett motiv för genomförandet av denna studie är att öka kunskapen om hur studieförbunden ska kunna vända, eller åtminstone hejda utvecklingen med allt mindre generella kommunanslag. De som berörs av denna fråga är naturligtvis de tio studieförbunden, länsbildningsförbunden (som finns i de flesta län) samt Studieförbunden i samverkan. Som framhållits har dessa aktörer tidigare genomfört olika insatser för att påvisa vikten av generella kommunanslag till studieförbunden.

I detta perspektiv ges här slutligen några reflektioner, utifrån vad som framkommit i denna studie. Det är inga skarpa rekommendationer som ges, snarare frågor, medskick och underlag för fortsatta diskussioner om framtida insatser på detta område.

När är det bäst att agera?

I de ”nedskärningskommuner” som granskats är det kritiska läget för studieförbunden när kultur- och fritidsförvaltning tvingas till besparingar. Här väntar en tuff match för studieförbunden, i ett läge där deras anslag värderas i förhållande till exempelvis Kulturskolans köer eller bibliotekets öppettider. Studieförbunden ställs inför fullbordat faktum i ett skarpt budgetläge. Möjligtvis är det också därför vi knappast finner några exempel på särskilt starka reaktioner kopplade till beslutet om att minska stödet till studieförbunden.

Det finns exempel från tidigare, där ett kraftfullt agerande från studieförbund har lett till att förslag om nedskärningar av de generella anslagen aldrig realiserats. Så har emellertid inte skett i någon av de tio kommunerna i denna studie.

Det är dock inte alltid kommunernas kultur- och fritidsverksamhet står inför neddragningar. Totalt sett har kommunernas utgifter för kultur och fritid ökat under 2000-talet. I det längre perspektiv är det alltså studieförbunden som är förlorarna, inte kultur- och fritidsverksamheten som helhet.

Kan det vara så att andra verksamheter inom kultur- och fritidssektorn gynnas under goda år, medan neddragningar för studieförbunden tenderar att bli beständiga? Om detta antagande stämmer, kan det möjligen vara mer verkningsfullt att arbeta för ökade anslag i goda tider, snarare än att försöka motverka neddragningar i dåliga.

Lokal närvaro och synlighet

Flera av de intervjuade, särskilt de som arbetat många år med kultur- och fritidsfrågor, tecknar en bild av allt mer frånvarande studieförbund. Det går säkert att argumentera mot detta påstående, till exempel genom att lyfta fram studieförbundens samverkan med och stöd till det lokala föreningslivet. Inte desto mindre är den bild som förmedlas värd att ta på allvar – och kanske ha som utgångspunkt för en diskussion om hur studieförbunden i ökad grad kan synliggöra sin verksamhet.

Det som här uppmärksammas om studieförbundens lokala närvaro speglar säkert också studieförbundens interna verksamhetsinriktning, organisation och prioriteringar. I ett vidare perspektiv är förändringarna kanske även ett uttryck för människors förändrade kultur- och fritidsvanor och ”efterfrågan” på studieförbundens verksamhet.

Att på olika sätt öka den lokala närvaron och synligheten, särskilt i mindre kommuner, är dock något som tydligt efterfrågas, både när kommunernas tjänstepersoner talar för sig själva och när de gör sig till tolkar för politikerna.

Att bygga personliga relationer

Det är svårt att veta i vilken grad personliga kontakter och nätverk påverkar inriktningen på kommunernas politik, men sådana faktorer ska nog inte underskattas. Antalet studieförbundsavdelningar har minskat på senare år, och därmed också antalet förtroendevalda studieförbundsföreträdare. Man kan fundera över vilka konsekvenser detta får. Flera av studieförbunden har politiska partier som medlemsorganisationer, och det medförde, i alla fall tidigare, personmässig koppling mellan studieförbundsföreträdare och kommunpolitiker, grundade i gemensam lokalkännedom.

Flera intervjuade påtalar vikten av att studieförbundsföreträdare odlar kontakter, ”är närvarande” och skapar relationer till kommunernas företrädare. Det är naturligtvis en resursfråga, men vikten av att etablera personliga relationer är ändå något att ha i minnet när man diskuterar lokal opinionsbildning och påverkan gentemot kommunpolitiker.

Aktivitet och argument

Denna studie ger inga belägg för att det är vanligt med politiskt principiella invändningar mot studieförbunden. Däremot finns – mer eller mindre uttalat – frågetecken kring studieförbundens vilja och förmåga att på ett proaktivt sätt finnas med i sammanhang där olika samhällsutmaningar diskuteras i kommunen.

Säkert förekommer sådant arbete på många håll i landet, men frågan är i vilken grad studieförbunden allmänt sett befinner sig i den kommunala kultur- och fritidspolitikens centrum eller i dess periferi. Det är i alla fall en fråga att ta i beaktande när studieförbunden funderar över kommunbidragen och över sin framtida roll i lokalsamhället.

Kopplat till denna fråga finns i en del kommuner en osäkerhet över vad kommunbidragen egentligen går till och vilken betydelse de har. Stannar de kvar i kommunen, går de till administration och på vilket sätt påverkas verksamheten om anslagen minskar?

Frågor som dessa fordrar kanske tydligare svar från studieförbundens sida. Det gäller helt enkelt att ha skarpa argument för de generella kommunanslagens betydelse – och att på ett trovärdigt sätt kunna visa vad neddragningar av studieförbundens generella anslag får för kort- och långsiktiga konsekvenser för kommunens fritids- och kulturliv och för det lokala civilsamhället.

Är det värt mödan?

Tittar man i statistiken över kommunernas generella anslag till studieförbunden står det klart att det i många fall rör sig om relativt små summor. Utöver de 15 kommuner som inte ger några generella anslag alls till studieförbunden var det 58 av landets 290 kommuner som enligt Folkbildningsrådets statistik budgeterade för ett generellt anslag på mindre än 200 000 kronor för år 2017.

Detta kan leda fram till den tillspetsade och kanske provocerande frågan: Är det kostnadseffektivt för studieförbunden att bedriva opinionsbildning i dessa kommuner? Ingen av de tillfrågade tjänstepersonerna med ansvar för studieförbund – flera av dem med många års erfarenhet – nämner några större opinionsbildande insatser för ökade kommunanslag till studieförbunden, och inte heller några kraftfulla protester i samband med att nedskärningar görs. Snarare får man intrycket av att studieförbunden visserligen reagerar negativt, men inte särskilt högröstat, och därefter finner sig i beslutet. Frågan om detta är ett uttryck för att studieförbunden medvetet eller omedvetet prioriterar ned satsningar i dessa kommuner, när det gäller verksamhetsutveckling och politisk påverkan, får förbli obesvarad.

Vad behöver göras och vem ska göra det?

Sammanfattningsvis och slutligen behöver man fundera över vad som ska göras i fråga om kommunernas anslag till studieförbunden – och vem som ska göra det. De tre nyckelaktörerna i sammanhanget är:

  • De tio studieförbunden
  • Länsbildningsförbunden
  • Studieförbunden i samverkan

Det finns organisatoriska band mellan dessa tre aktörer. De tio studieförbunden har ett stort inflytande i länsbildningsförbundens styrelser och ett avgörande inflytande i Studieförbunden i samverkan.

En fråga som kanske behöver ställas är om det de insatser som görs i dagsläget är optimala eller om ytterligare insatser krävs. Arbetet med denna rapport väcker otvivelaktigt en del frågor:

  • Många kommuner ger i dagsläget ett väldigt litet generellt anslag till studieförbunden, i kronor räknat. Frågan är var ”smärtgränsen” går för ett lokalt studieförbund. När är det inte längre försvarbart att administrera det kommunala anslaget? Kan en sådan prioritering i förlängningen komma att innebära att fler kommuner än de nuvarande 15, inte ger några generella anslag alls?
  • Efter valet 2018 är det ett nytt politiskt läge i många kommuner. Kan detta innebära att stödet till studieförbunden kommer att ifrågasättas mer än i dag, utifrån principiellt politiska utgångspunkter?
  • För studieförbunden är den lokala folkbildningsverksamheten grundläggande. I det perspektivet är det anmärkningsvärt att det är i kommunerna som stödet till studieförbunden har minskat mest, jämfört med stats- och regionanslagen. Studieförbundens lokala osynlighet är ett återkommande tema i intervjuerna med kommunföreträdarna i denna studie. ”Den som inte syns, finns inte” är möjligtvis ett talesätt att beakta, när studieförbundens framtida roll i kommunerna diskuteras.

Det är uppenbart att studieförbunden lokalt, länsbildningsförbunden och bransch- och intresseorganisationen Studieförbunden behöver hitta sätt att koordinera och strategiskt synkronisera sina insatser. Genom att upprätthålla studieförbundens närvaro och synlighet i kommunerna kan de tillsammans stärka förutsättningarna för ökade generella kommunanslag – eller åtminstone förhindra en fortsatt minskning av anslagen.

Kapitel 1

Förord

De tio studieförbunden finns över hela Sverige, med verksamhet i landets samtliga kommuner. Varje år deltar över 955 000 personer i studieverksamheten. Studieförbundens kulturverksamhet, med föreläsningar, utställningar och konserter är …

Kapitel 2

Bakgrund

Kommunernas generella anslag till studieförbunden har minskat under en följd av år. Enligt Folkbildningsrådets rapport Kommunernas och landstingens/regionernas bidrag till studieförbunden 2015-2017(Folkbildningsrådet 2018) har anslagen minskat från 644 miljoner kronor …

Kapitel 3

Bakom beslutet

Neddragningsprocessen. Vad är det som gör att kommunerna drar ner anslagen till studieförbunden? Ett första skäl, som anges genomgående, är besparingskrav. Andra faktorer som lyfts fram är en prioriteringsordning där …

Kapitel 5

Referenser

Folkbildningsförbundet (nuvarande Studieförbunden i Samverkan) (2005): Behöver din kommun personlig utveckling? Folkbildningsförbundet (nuvarande Studieförbunden i Samverkan) (2011): Läge för dialog – en studie om studieförbund och kommuner. Folkbildningsförbundet (nuvarande Studieförbunden i Samverkan) …