Studieförbunden stärker Sveriges 101-åriga demokrati och de öppnar vägar in i samhället för nyanlända. Ja, så kan man sammanfatta de personligt färgade exempel som visades upp på Bildningsresans fjärde station.
Upplägget vid varje sammankomst längs Bildningsresan är följande: Tre verksamhetsexempel ur de tio studieförbundens verksamhet visas upp. Ledamöter från riksdagens kulturutskott deltar vid varje tillfälle och gör reflektioner utifrån dessa exempel.
Att ersätta tilliten med styrning och kontroll vore som att slänga ut marknadsekonomin ur näringslivet.
Johan Fyrberg, tf ordförande Studieförbunden i samverkan

Den här gången var platsen Stockholm. Medborgarskolan stod värd och gav en samlad överblick av sitt demokratiarbete med en mängd exempel, i egen regi och i samarbete med andra, och som specifikt syftar till att stärka demokratins grundvalar.
Men oavsett innehåll och form, demokratin genomsyrar allt som studieförbunden gör, poängterade Jenny Lindé från Medborgarskolan.
– Folkbildningen är öppen för alla och ger människor möjlighet att mötas, ta plats och göra sin röst hörd. Deltagarnas inflytande är jätteviktigt.

Verksamhetsutvecklaren Philip Cassius berättade om ett samarbete med FUF, Föreningen för utvecklingsfrågor, där bland andra en inbjuden journalist från Reportrar utan gränser redogjorde för hur yttrandefriheten ser ut i världens olika länder. Även en journalist som varit verksam i Afghanistan och nu har en hotbild gestaltade allvaret i ämnet.
-Yttrandefriheten är en av de viktigaste nycklarna i en demokrati, sade Philip Cassius.

Han berättade vidare om hur Medborgarskolan detta valår, tillsammans med andra studieförbund, jobbar för att öka deltagandet bland unga i förorten.
– Att mötas är nyckeln i demokratiarbetet och folkbildningen skapar nya möten – varje dag. Det kan vara ett panelsamtal likväl som en drejningskurs. Alla former av möten skapar tillit, raserar fördomar och sprider goda ringar på vattnet, kommenterade Ann-Sofie Olding från Medborgarskolan.
Kulturutskottets Azadeh Rojhan Gustafsson (S), betonade i sin reflektion tillitens betydelse.
-Demokrati är starkt förknippat med tillit människor emellan, och vi ser här hur man skapar tillit utan att skriva någon på näsan. I den tid vi lever i, med desinformation och tvivel så behöver vi fler forum där vi bygger tillit.
Hon poängterade i ett annat sammanhang aktörernas skilda roller under ett valår: partierna visar på skillnader, studieförbunden står upp för demokratins infrastruktur.

ABF i Kopparberg
Sedan ”kidnappade” Hani Shabanpour från ABF Bildningsresan, för att använda hans eget uttryck. Han berättade personligt om vad folkbildningen kan betyda, särskilt i marginaliserade områden som Vårby där ABF bedriver daglig bildningsverksamhet och där han i dag är verksamhetsledare.

– Folkbildningen gör stor skillnad. Jag hade aldrig varit här i dag om inte ABF hade funnits i Kopparberg. Det är inte lätt att komma in i det svenska samhället helt på egen hand. Man behöver stöd. Trösklarna är väldigt låga till studieförbunden.
Som nyanländ i januari 2013, hamnade Hani på det deprimerande flyktingboendet Ställgården. Han gick dagligen de åtta kilometrarna in till Kopparberg (längs en 80-väg) för att delta i svenskundervisningen och att ägna sig åt läsning. Han plöjde alla barnböcker på biblioteket. Han hade bråttom att knäcka koderna.
– Jag ville göra skillnad. Jag är inte van att vara arbetslös, säger Hani som var ingenjör i sitt tidigare hemland Iran efter att ha läst in en dubbelexamen.
När ordinarie lärare i Kopparberg planerade för fem–sex veckors semester erbjöd sig Hani att tillfälligt ta över svenskundervisningen – vilket ledde till en praktiktjänst i Migrationsverkets regi resten av året. När han sedan fick uppehållstillstånd i 2014 fick han anställning genom en chef som var modig nog att våga satsa på honom, berättar han.
Jobb som ingenjör fick han inte trots flera ansökningar. Tack för visat intresse, var en fras som han snart lärde sig att avkoda. Igenkännande skratt från publiken.

-Det är hoppfullt att höra dig berätta om det där drivet, hur man kan se framåt, kommenterade Kulturutskottets Catarina Deremar (C), efter att ha hört Hanis berättelse.
Hon reflekterade kring folkbildningens betydelse i flyktingmottagandet och integrationen.
– Jag tror att vi har lärt oss otroligt mycket efter 2015 när så många flyktingar kom till Sverige och när man såg vilka som var snabbfotade och har infrastruktur över hela landet. Det är studieförbunden. Men lär sig språket och koderna när man träffas, går studiecirklar eller vad det än är för aktiviteter, sade Catarina Deremar som själv har studerat på folkhögskola och varit studiecirkelledare.
Kvinnornas bildningshus i Flemingsberg
Nästa inslag på Bildningsresan inleddes likaså med personligt färgad bildningsresa av en verksamhetsutvecklare. Ines Merai på studieförbundet Ibn Rushd i Flemingsberg kom till Sverige 2000, deltog i SFI, men hennes resa tog fart först när hon hade läst in gymnasiet på folkhögskola och blev volontär på en kvinnoförening 2016 – samtidigt som hon var kulturtolk i en kyrkoförsamling. 2018 startade hon en kvinnoförening i Flemingsberg.

– Folkbildningen gav mig en möjlighet att gå vidare. Vi startade ett kvinnobildningshus i området och ordnade två cirklar i veckan, samhällsorientering och svenska. Sedan följde kurser i matlagning och sykurser. Deltagare strömmade till.
-Succé, wow, verkligen, sammanfattade Ines Merai den fasen.
-Jag kämpade för att var en bra förebild för mina barn.
Kvinnornas bildningshus fann nya lokaler 2019.
– Vi var en nyckelaktör som byggde broar med andra aktörer i området, som socialtjänsten, Bris och Svenska kyrkan. Vi utgick efter utrikes föddas kvinnors behov, men sedan tyckte jag att det var dags att gå efter samhällets behov, berättade Ines.
När fritidsgården stängdes och flera ungdomar började hänga i centrum, ordnades dialogmöten. med alla aktörer, berättade Ines Merai. Det ledde till ännu flera cirklar och att en fotbollsklubb etablerade sig, vilket gjorde att flickor lockades till fotbollen.
-Jag är stolt över att vi gjorde skillnad. Genom folkbildning skapar vi tillit och gemenskap. Vi växte stort och fick deltagare från andra kommuner.
Sverige är ett mångkulturellt land där många kulturer krockar. Därför är folkbildningen så viktig, där kan man få vägledning, sade Ines Merai och använde sig själv som exempel.
-Det är inte lätt som invandrare att kunna kämpa, integrera sig. Många kvinnor vill engagera sig, men de behöver något som drar dem. Ibn Rushd drog mig ur dimman. Jag är en av dem som tidigare inte trodde att jag skulle gå vidare i livet.

Om Ibn Rushds betydelse vittnade även Suzan Ezeldin, dotter till en sömmerska från Libanon som i Flemingsberg ledde en cirkel som kombinerade hantverk och språk. Gardiner syddes, i dag synliga i ett och annat kommunhus, och svenska övades samtidigt.
-Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att dra ut dessa kvinnor som har kunskap, hantverksskicklighet och många dolda talanger. Ibn Rushd har öppnat en möjlighet för mig, sade Suzan Ezedin, som själv har hållit i kurser i hennatatuering.
Tillit är nyckeln

Ibn Rushds förbundschef Alve Högman sade avslutningsvis att exemplen visar vad som händer när människor får en chans att bilda sin egen bildningsresa.
-Nyckeln är tillit. Jag tror att det är svårt för en kommun att bygga det informella lärandet. Det är svårt att skapa på något annat sätt än att människorna i lokalsamhället får tilliten att skapa sitt eget lärande. När vi ger plats för kvinnorna ger vi också större plats för alla andra.

Studieförbundens tillförordnade ordförande Johan Fyrberg avrundade Bildningsresan med en oroad utblick över aktuella politiska strömningar: kommuner som vill projektifiera folkbildningen, partier som vill kraftigt krympa anslagen och aktörer som vill reglera innehåll.
– Att ersätta tilliten med styrning och kontroll vore som att slänga ut marknadsekonomin ur näringslivet. Det är fundamental värden som står på spel.
Efter den varningen avslutade Johan Fyrberg med en hyllning.
-De sanna hjältarna har vi mött här idag, cirkelledarna. Människorna som av egen fri kraft och vilja gör enorm skillnad för att människor ska göra det som de allra helst vill.

Författare: Lennart Frykskog